En stor utmaning för mig som älskar att laga mat och baka har varit att hitta de livsmedel man behöver ha och göra om alla recept. Det var svårt i början när man inte kunde mer än Hola på spanska... Man kommer tyvärr inte så långt med att stå och skrika Hej lite här och var i affären. När man väl fått ihop lite varor kommer nästa dilemma. Kassörskan frågar vänligt men bestämt BOLSA???

Hmmm näää tänker jag. Eftersom jag någonstans på någon spansk butik just sett på stora reklampelare, att bolsa betyder handväska. Ser inte människan att jag inte är typen som orkar gå runt och släpa på en handväska, så det som inte går ner i byxfickorna behöver jag inte ha med mig. Så jag svarade som en sann spanjor, gestikulerade med händerna.. Nooooo. När jag insåg mitt felaktiga beslut att inte ta den plastpåse som erbjöds mig, så tog jag mina varor i famnen och sprang ut till bilen.

 

Ja bilen ja..

Alla vet ju hur det kan vara att ha att göra med bilhandlare. De brukar ju ha munläder som få. Tänk dig då att man ska köpa sig en bil i ett land som du inte kan språket i. Inte lätt kan jag säga men återigen ett möte med en människa som gjort intryck hos oss, härliga minnen att bevara.

Vi köpte bilen av självaste Jesus.

En ytterst trevlig, artig man, som inte bara var bihandlare utan också vindistributör. Han lät mig provsitta passagerarsidan och Mikael fick se motorn och alla tekniska finesser!!

Med lite engelska, un poco espanol och VÄLDIGT mycket kroppsspråk kom vi överrens. Det blev en vit fin Toyota Auris. Jesus bjöd på vin och vi fick även en flaska med oss hem.

En service man har här i Spanien är att man kan åka och lämna bilen till bilhandlaren och de åker och besiktar den åt en. Skönt att slippa den tråkiga proceduren,

Den har varit otroligt pålitlig vår pärla och tagit oss många mil genom det otroligt vackra landskapet här i Andalucien, vi har även tappat bort den en gång... men det är en annan historia.

 

.