Våra år i Spanien! Del 10

Personer som blev våra gäster och som nu är våra vänner!

 Jag har arbetat med människor sedan den dagen jag fick mitt första jobb. Jag började som 13 åring på en Hårsalong och fick 5 kr i timmen för att sopa hår och vara behjälplig till frisörerna. Jag kände på en gång att det var min grej, bara att få vara i den miljön och lära känna alla sorts människor. Jag var nog egentligen mer intresserad av människorna än om deras hår.

Intresset för hår och mode mognade dock och min kreativa sida gjorde sig påmind. Blott 19 år gammal startade jag sedan min första salong och hade sedan min egna rörelse till 2010 då jag blev sjuk och inte klarade av att jobba så hårt längre.

 Tänk vilka underbara karaktärer jag mött genom åren, kunder som nu blivit mina bästa vänner. En del extroverta andra introverta, många lyckliga och en del extremt olyckliga, pessimister och optimister. Vi har följts åt i ur och skur, sorg och glädje, vardaglig tristess och oförglömliga stunder med guldkant på.

Jag har torkat tårar av både glädje och sorg, sett små barn plötsligt bli vuxna och även tagit del av ett och annat livsöde tyvärr. En del så sorgliga att det inte riktigt går att ta in. 

 Det som jag tagit med mig efter alla dessa möten är att alla har sin historia. Inget som någon annan kan bestämma över eller försöka rätta till. Utan alla har sin sanning och sin syn på hur deras uppväxt och syn på livet har varit och blivit. Tror att det är bra att tänka på när man i mellan åt möter människor som är svåra att förstå sig på eller bara uppträder allmänt konstigt.

 Jag har många gånger tänkt tanken att jag skulle vilja skriva en bok om alla mina möten med dem som suttit i min frisörstol, tänk så många timmars konversation som utspelats sig under dessa 26 år som jag hade min firma. Alla och var en med sin alldeles egna historia.

 Efter jag blev sjuk och varit hemma ett par månader höll jag på att bli tokig. Rastlöshet är en annan sak jag lider av. Jag började då läsa på distans, jag läste in en del viktiga kurser och sedan när vi flyttade till Göteborg så sökte jag in på Hotell & Turism. Jag gjorde min praktik på underbara och anrika Hotel Eggers i Göteborg och kände för direkt att jag hittade rätt på en gång. Nu var jag tillbaka, tillbaka till mina möten med de riktiga människorna.. När sedan vårt beslut att flytta till Spanien kom, så tog vi beslutet att vi skulle öppna eget här nere. Arbeta med uthyrning av semesterbostäder åt människor som är på semester, kan det bli bättre? Människor + semester = Den ultimata kombinationen med bara glada människor... Nja inte riktigt... så enkelt är det inte!

 Vi har haft en otrolig mix av människor som våra hyresgäster här i Spanien.

 

Allt från Partytanter från Skottland som lämnade hela lägenheten insprutad i Spraytan och champagneflaskor på golvet.

En familj från Serbien, där pappan var så lik Barney i Flintstone, det var som han var tagen ur filmen.. både jag och Mikael blev så fnissiga så vi visste inte vart vi skulle ta vägen, det var verkligen en kopia. Barney och hans familj var så trevliga och blev så besvikna när de hörde att vi skulle flytta och inte vara kvar nästa år när de ville komma tillbaka till oss.

Bilden lånad från /ovguide.com
 
 En familj från New York, pappa jobbade åt FN och mamman var författare. Jättetrevlig familj där barnen var bland de trevligaste jag någonsin träffat. Den tonåriga sonen skrev efter deras vistelse ett så fint och hjärtligt brev till oss. Ord som värmer och vi tar med oss.

Och så denna fina dam från Sverige, som inte kunde leva upp till sitt yttre. Trots att hon var från övfre Östermalm. När vi kom för att checka lägenheten efter hon åkt så var det så smutsigt att vi var tvungen att sanera den, mycket var trasigt och till råga på allt så ringde hon oss och sa att hon glömt att tömma sängbordet, där låg lite saker hon glömt och ville ha det skickat till sig. När jag tog en titt på det hon glömt så var det högvis med brev... de flesta från Kronofogden och nått inkassobolag.. Som sagt utsidan berättar inte allt.

Men det vi mest tar med oss nu när vi stänger igen firman är dessa goa människor vi mött och blivit riktigt goda vänner med. Relationer som nu utvecklats till vänskap, vänner som nu följer med oss på vår fortsatta resa.

Här slutar nu berättelsen om våra år i Spanien.

 

 

Nästa kapitlet på min blogg kommer att handla om en del av alla de människor jag mött i mitt liv. Spännande har det varit och är, ingen kommer att bli nämnd med namn men vissa kommer kanske att känna igen sig....

Hasta luego!

Om du gillar vad du just läst, tryck då gärna på det lilla hjärtat så får fler möjlighet att läsa min blogg.