Personer som gjort intryck och avtryck!

Jag har alltid haft som filosofi att alla är vi människor, men med lite olika utgångsläge bara. Just utgångsläget styr ju väldigt mycket, vem vi senare i livet väljer att bli. Titlar och olika människors bankkonto har aldrig intresserat mig.

Jag har alltid varit väldigt konflikträdd så jag nog undvikit människor som skrämt mig eller haft alldeles för starka åsikter. Men ibland blir man ju så himla triggad av människor som inte vet vart gränser går till att de trampar på människor, går det tillräckligt långt så kan jag faktiskt fräsa ifrån, det blir lättare och lättare ju äldre man blir.

 Här kommer en blandning på olika episoder och möten jag samlat på mig, både här i Spanien och i Sverige. Alla dessa karaktärer är givetvis på riktigt och har ett namn, men det behåller jag för mig själv.

 Hade en gång en kvinna som skulle klippa och färga sitt hår, medan hon satt och väntade på att färgen skulle bli klar så hade jag tagit in en annan klippning under tiden, kvinnan med färgning hade just berättat att hennes man bedrog henne och satt och grät, samtidigt kommer nästa kund in och sätter sig i nästa stol. En riktig manslukerska som sist hon klippte sig berättade om sitt senaste kap, jag la ihop ett plus ett och insåg att de här två damerna borde inte vara i samma rum.

Jag minns inte mycket av den klippningen och ville bara fly därifrån. Eftersom jag alltid tyckt att när människor anförtror sig till en så har man automatiskt tystnadsplikt, så jag berättade aldrig för någon av dem att jag visste.. Nu i backspegeln kan jag tycka att jag var feg.

 Jag har två gånger i mitt liv stött på personer som är mytomaner, riktigt läskiga människor som kan och försöker manipulera en. Den första gången så visste jag inte var det var för fel på människan, hade bara känslan av att det var något som inte stämde. Hon var en småbarnsmamma, bodde i en villa i vår närhet. När vi började känna varandra så tyckte jag att hon var trevlig, utåtriktad och vältalig. Men insåg rätt snart att det inte stämde alls. Sidor som otrevlig, utåtagerande och manipulativ tog över. Vad man än berättade om så hade hon gjort saker tusen gånger bättre, berättade man att man äntligen skulle åka utomlands på semester så hade hon redan varit där fem gånger. Små små saker som lades ihop och som egentligen var rätt så banala gjorde så att man slutade lyssna på henne. När man försökte påtala att hon hade fel så blev hon aggressiv. Hon levde helt enkelt i sin lilla låtsas värld och intalade sina barn att de var deras sanning. Hemsk känsla när man ser att en enda människa kan förstöra en hel familj.

 Den andra mytomanen som kom in i mitt liv utan att jag valt det, bor här i Spanien. Denna människa har många gånger gjort mig väldigt rädd. Jag har gjort allt för att värja mig från denna människa men hon har gång på gång dykt upp som gubben i lådan i vårt hem. Att inte få ha sitt hem som sin frizon är fruktansvärt. Hade hon väl knackat på vår dörr och klivit in så blev vi aldrig av med henne. Snäll men oberäknelig, kramades mycket men varje gång var jag livrädd att hon skulle kunna sticka en kniv i ryggen på mig, hon hade ett självförtroende som gjorde att hon blev och var bäst i hela världen. Hon kunde enligt henne själv 13 språk flytande, var diplomatdotter och har bott i typ alla länder i hela världen och dessutom ägde hon hela Marbella. Den ena lögnen avlöste den andra och ville jag ha något fixat när det gällde dokument/ tillstånd från staten/ kommunen så kunde hon även fixa det, som ni förstår så for den tanken inte ens genom mitt huvud att ens be henne om något sådant. Läskigt att sådana här människor kan intala sin egna hjärna att deras lögner är deras totala sanning, konstigt också att det inte märker att man inte går på deras sanning, som bara är deras egna.

Läskigt är det i alla fall och tankarna tar mig direkt till USA och deras nyvalda mytoman.

 För ett tag sen träffade jag en kvinna här i Spanien som ska företräda barn och vara deras förebild. Vi var på en fest med både barn och vuxna, när vi satt samlade runt bordet så började kvinnan prata illa om Spanjorer och uttalade sig även rasistiskt. Jag har lite svårt att få in i mitt huvud varför man överhuvudtaget flyttar utomlands, när man inte har för avsikt att acklimatisera sig. Att sedan sitta och prata så inför barn gör ju att man misstänker att det fattas något. En mormor i sällskapet frågade sitt barnbarn om det var hans fröken, han hann aldrig svara, utan kvinnan i fråga skrek ut sin titel, som för henne troligtvis var väldigt viktig.

Couldn´t care less...

Apropå det här med barnuppfostran, tänk vad vissa är duktiga att uppfostra sina barn till små smarta individer. Föräldrar med stort tålamod och lugn röst och som förklarar, tar sig tid och verkligen ser sina barn. Sen har vi en annan kategori föräldrar som mest gapar och skriker och låter mer än barnen någonsin gjort, tomma hot som aldrig infrias och förvirrade barn som inte vet vad som är rätt och fel. Under tiden jag arbetade som frisör träffade jag på alla sorts barn och en väldigt massa olika sätt som skulle liknas föräldraskap. En del bra, en del inte till att rekommendera. Att sätta gränser är ju bland det svåraste man kan göra som förälder och allra helst i en syskonskara då syskon oftast är olika.

Jag råkade ut för en grej en gång på jobbet. Min salong låg då i närheten av en skola, jag hade under ett par veckor blivit trakasserad av ett gäng killar i övre tonåren. De klottrade på fasaden, de slängde kladd på fönsterna och var allmänt störiga. Jag försökte så gott jag kunde att säga till dem och få dem sluta men med mina en och en halv meter över havet så hade man inte mycket att komma med till dessa två meters killar. Jag pratade med skolan men det var svårt att få stopp på dem, allt bara fortgick och blev värre och värre. En sen eftermiddag så klippte jag en man, mitt i klippningen så började terrorn igen och han frågade vad i helsike det var frågan om, jag förklarade att detta nu pågått länge och att det var omöjligt att få slut på. Han slängde av sig klippkappan, sprang ut i hallen och fick tag i tre stycken två meters ynglingar. Han kom in med dem i salongen med ett stadigt tag om deras nacke och sa lugnt och stilla

– Det här är Pia, hon är min frisör och jag gillar henne skarpt, hon säger att ni stör henne... stämmer det? Ingen av killarna sa ett ljud.

- Nämen sa mannen, då gör vi så här, jag är klar här om ca en kvart och då ses vi på fotbollsplanen. Han släppte dem och de lommade iväg.

Trakasseringarna upphörde tvärt och tiden gick. Nästa gång mannen kom för att få sitt hår klippt så frågade jag vad som hänt efter förra gången vi möttes.

Han förklarade då att han var killarnas fotbollstränare, killarna hade så lydigt stått och väntat på honom på fotbollsplanen när han hade klippt sig klart. Han förklarade lugnt och stilla vad som gällde och det var följande, att skulle dessa tre talangfulla spelare ha någon chans att platsa i laget så skulle denna terror upphöra direkt, han sa också att innan varje match så skulle han ringa mig och höra om de synts till och skulle de ha stört mig så skulle de vara avstängda från nästkommande match.

Det hjälpte, all skadegörelse och störande försvann, tränaren hotade inte, han visade bara hur saker och ting fungerar och att man får ta konsekvenserna av sitt beteende. Jag fick lugn och ro igen och killarna fick spela sina fotbollsmatcher. Tränaren var dock säker på att de skulle lyssna på honom, för inte en enda gång ringde han, han sa att det inte behövdes ...

 Min sista karaktär för idag är en man i övre medelåldern, en Ove karaktär.

En sån som tror sig veta allt och tar sig rätten att bestämma över vad andra ska tycka!

Vi bodde grannar, så det var svårt att undgå honom.

En gång så hade Mikael och jag varit i Dubai. Jag kom hem och mötte mannen i trappan.

-Hej hej sa jag.

- Har du varit utomlands sa mannen.

- Ja sa jag, vi har varit i Dubai, helt fantastiskt. Jag är helt full av intryck efter några härliga dagar i solen.

-Ser att du solat sa mannen, det är inte bra att sola.

-Nä sa jag, men nu är det så att jag solar sällan, jag blir lätt brun.

-Ja men då har du ju varit i solen, alltså solat, Förresten fortsätter han, Dubai är ett jäkla skitställe att åka till.Och så drog han upp den ena efter andra anledning till att inte resa dit.

-Men oj sa jag, när var du där? Jag känner inte igen något som du beskriver.

-Nä jag har aldrig varit där, men jag har hört att det är hemskt. 

Så klev han in genom sin dörr och stängde den.

Och vet ni något konstigt? Varje gång jag tänker på underbara Dubai, så dyker denna surgubbe upp först.. är inte det märkligt?

 

 

 

 

Nästa blogg kommer bl.a. att handla om dessa karaktärer.

När en familj drabbas av svår sjukdom

Givmilda kunder

När ett barn blir mamma till sin mamma

Skilsmässobarn

Tycker du om det du läst? Tryck då gärna på det lilla hjärtat nedan så får fler möjlighet att läsa min blogg!