När livet inte blir som man tänkt sig!

Ibland stannar livet upp och det händer saker som man inte kan värja sig emot. Alla kommer förr eller senare att bli drabbade av det. När stora, oförutsedda saker händer så förändrar det människor, ibland till det bättre men ibland även tyvärr till det sämre.

Att gå igenom livet utan att uppleva sorg, smärta eller saknad är som att gå igenom livet utan skratt, glädje och enorm lycka. Men visst känns det oerhört svårt när man blivit drabbad och man tycker livet är orättvis. Jag tror att många som drabbas kan hålla med om att den tråkiga erfarenhet medför en förståelse för andras olycka eller sorg, förståelsen stärks och man får en annan insikt om livet.

Jag har genom mitt yrke fått lära känna människor på nära håll och även sett en hel del drabbas av totala olycka. Det som berört mig mest är när familjer drabbats av att deras barn blivit svårt sjuka, fötts med olika funktionshinder eller att det är barnen som måste styra upp familjerna pga av att deras föräldrar inte klarat av det av olika anledningar.

 Dem jag skriver om, har jag fått godkännande av att göra det, en viktig del för mig eftersom att dessa människor varit och är så utsatta i dessa situationer.

Men det som är viktigt att komma ihåg att det här är min historia, så som jag upplevt den, när jag stått på sidan om.

Kan man ha för mycket kärlek inom sig? Nä det tror jag inte, däremot måste man vara medveten om att man inte ger för mycket kärlek så att man själv blir alldeles utan. Man måste få tillbaka, det man ger.

 Barn som föds med Downs syndrom föds med en extra kromosom, även kallad kärlekskromosomen. Dessa små liv som föds och växer upp till underbara människor fulla av kärlek. Men bakom dessa små ljuvliga människor står det ofta föräldrar som kämpar för sina liv, kämpar för att ge sina barn samma förutsättningar som andra barn har. De är sådana hjältar! Oftast så har barnen svårt att tala, gå och klara allmänna vardagliga saker. De här föräldrarna kämpar för att barnen ska kunna växa upp och få ett värdigt och självständigt liv. Rädslan att det hela tiden kan hända något oförutsägbart är stor, så de tankarna finns ju alltid där.

Jag har på nära håll fått stå på sidan om och se ett par föräldrar kämpa så med sin dotter. En sån härlig liten Loppa med ett humör som kommer att ta henne långt. Vägen har varit krokig och guppen många. Inte lätt att få ihop det vardagliga livet med sjukhusbesök, storebrors läxläsning, träningar, arbete, föräldramöten och allt annat som hör vardagen till. Att ständigt kämpa med träning för att utvecklingen ska gå åt rätt håll, lära barnet att gå, prata och förstå, det som för andra barn är självklart och oftast går av sig själv. Dessa föräldrar kämpar hela livet för att deras barn ska passa in, få chans till att gå i skolan, kunna flytta hemifrån, få ett arbete och framför allt ett lyckligt liv. Och att göra allt detta utan att resten av familjen blir drabbad eller sätts åt sidan är inte det lättaste. Men den familjen jag fick äran att komma nära, gjorde och gör just allt detta och det med bravur, lilla Loppan har nu blivit vuxna damen.

En del familjer orkar inte av förståeliga skäl att ha denna ständiga vård av sina älskade barn. De har då fått hjälp och möjlighet att få avlastning, vissa dagar eller veckor. Eller ibland för alltid. Jag har klippt så otroligt många härliga barn från ett sådant boende. Alla med olika funktionshinder. Vissa med enorma handikapp och med flera vårdare med sig, ibland har de blivit klippta i deras hem liggandes i deras egna sängar, en del har haft sådana medicinska svårigheter att vi fått pausa mitt i då de haft kramper eller liknande, vissa har varit så aggressiva att jag har varit blåslagen när jag varit klar, andra gånger har vi kramats efteråt.

En kille följde jag från att han var 6 år till att han flyttade därifrån som 18 åring. Han var så underbart härlig. Han sa inte ett ljud när jag klippte honom, satt och blundade och njöt, när jag var klar så öppnade han ögonen och böjde sig fram mot spegeln och pussade sin spegelbild och klappade händerna. Tänk om alla människor kunde tycka om sig själv så mycket.

Vill ni höra på något riktigt fint så sök då på Sveriges Radio, Svenska berättelser, Min bror och jag. Eller klicka på länken.

Här berättar Anton Lind om sin lillebror Love. En historia som berör kan jag lova och som beskriver kärleken så fint.

http://t.sr.se/2fpoIpy

Tycker du om det du läst? Tryck då på det lilla hjärtat här nedan så får fler möjlighet att läsa min blogg!